Vart går skatten?

Skatter är som ni vet ett känsligt ämne. Självklart vill vi betala skatt för att gemensamt kunna finansiera välfärdens kärna (men vi behöver lägga ner lite möda på att formulera vad som faktiskt ska ingå i denna kärna). Vi vill också att pengarna används maximalt effektivt (se gårdagens blogginlägg), och vi vill ha pengar kvar för egna prioriteringar. Utgångspunkten måste alltid vara att pengarna tillhör den som tjänat in dem, och att andras pengar ska användas med den största varsamhet och respekt.

Skatterna går dels till att finansiera det vi gemensamt nyttjar, som infrastruktur, rättsväsende, försvar. Dels till att jämna ut inkomsterna, utgifterna och behoven under en livstid - under vissa delar av livet kostar man, undar andra delar betalar man in. Man kan dock inte se det som att man betalar in till det man själv nyttjar - de allra flesta betalar under en livstid in betydligt mer i skatt än vad vi förbrukar. Och så ska det vara, för stora delar av skatten vi betalar in ska gå till att solidariskt vara med och betala för de som faktiskt inte kan betala för sig själva och därför behöver samhällets stöd.

Men nog finns det hos många politiker, ffa på vänsterkanten, som vill använda skatter till att främst styra människor. Ta in människors pengar, betala ut i bidrag eller subventioner - ja då har vi full kontroll och människor kan inte göra egna - enligt politikernas tycke - dåliga val! Jag retar mig stort på detta, i stort som smått.

Även i min kommun, Solna, med Sveriges lägsta kommunalskatt, ser jag hur det finns tendenser att ta in pengar för att sedan ge subventioner till vissa val men inte andra.

Två exempel:

1. Kulturen

Vi använder kommuninvånarnas skattepengar för att finansiera Kulturskolans verksamhet. De barn som vill lära sig spela piano kan gå på Kulturskolans kurs och betala en ringa avgift eftersom skattemedel subventionerar. Om däremot barnet väljer att gå och drilla skalor hos en rysk tant - ja då får de betala hela kostnaden själva, inga subventioner i sikte. Varför accepterar vi det? Varför är det ok att skattebetalarna subventionerar en typ av pianoundervisning men inte en annan? Och kanske skulle kön till Kulturskolan kortas, med fler som får lära sig spela piano, om kultur till barn - och ungdomar subventionerades via en "kulturcheck" som gick att använda där man tyckte att det passade en själv bäst, för hur många pianokunniga skulle inte då börja ge undervisning?

2. Barnomsorg

Vi subventionerar barnomsorgsplatser i Solna med dryga 100 000kr/barn/år. För de som väljer att själva sköta omsorgen om sina minsta har vi Kristdemokrater sett till att införa vårdnadsbidrag vilket kostar skattebetalarna 36 000kr/barn/år. Varför anses det ena valet värt mer skattesubventioner än det andra?

Sammanfattningsvis - vi bör ta in så lite som möjligt i skatt, subventionera friska och starka människor så lite som möjligt, och därmed ge utrymme för människor att göra egna val och prioriteringar.

Här kan ni se ett bra sätt att illustrera hur skattemedlen i Solna används. Det är viktigt att medborgarna vet vart deras pengar går!