Hur tänkte PRO nu?

I helgen skrev PRO-ordf Curt Persson i en Brännpunkts-artikel att han ansåg det mycket viktigt att inte tvinga fram valfrihet åt medborgarna. Argumentationen var minst sagt ologisk, då organisationens egen rapport i stort sett endast framhåller valfrihetsreformernas fördelar. Istället för att agera i medlemmarnas intresse verkar Curt Persson svarat med den socialistiska ryggmärgsreflexen...

Det skriver jag lite utförligare om i en replik som finns att läsa på Brännpunkt.



Så här lyder texten:

SOCIALISTISKA REFLEXER NÄR PRO KRITISERAR VALFRIHET

En av de allra viktigaste reformer som den borgerliga regeringen infört, med äldreminister Maria Larsson(KD) i spetsen, är Lagen om valfrihet – LOV. En tydligt ideologisk reform som givit de äldre ökad egenmakt. De kan själva välja vem de vill släppa in i sitt hem eller vilket äldreboende de tycker har det attraktivaste verksamhetsinnehållet. LOV, till skillnad från LOU, fokuserar inte på pressade priser. Priset är fast, de fastställda kvalitetskraven likaså. Företagen vänder sig sedan direkt till de äldre och konkurrar om uppdragen genom att erbjuda högsta kvalitet och bästa bemötande. Det här är något de äldre borde välkomna, vilket jag som kommunalråd i Solna med ansvar för äldreomsorgen, också upplever att de gör. Ingen politiker med självbevarelsedrift skulle få för sig att återgå till gamla tider, med borttagande av valfrihet för de äldre i Solna.

Därför blev jag mycket förvånad då jag läste Brännpunkt i helgen, där PRO:s ordförande Curt Persson skriver en av de märkligaste debattartiklar jag läst. PRO går ut hårt mot den nya lagen om valfrihetssystem – LOV – med utgångspunkt i en rapport som organisationen tagit fram. Läser man rapporten blir både debattartikeln, som alltså är mycket kritisk mot alla andra former av äldreomsorg än den som bedrivs i kommunal regi, och rapportens slutsatser tämligen obegripliga. På punkt efter punkt visar nämligen PRO:s egen rapport det som valfrihetens vänner länge hävdat; nämligen att valfriheten både har ett egenvärde för medborgarna, och att den leder till positiva förändringar för systemet i stort.

Låt oss gå igenom kritikpunkterna, en efter en, och se hur de behandlas i rapporten.

Först ut är den befogade kritiken om att valfrihetsreformer och konkurrensutsättning har utvärderats i för liten utsträckning, och att kunskapsunderlaget därför är knappt. Därefter presenteras det material som ändå finns. Där framkommer t.ex. Statskontorets utvärdering av LOV, som visar att kostnaderna ökat något, men att detsamma gäller för kvaliteten på äldreomsorgen i de kommuner som infört lagen. ”Den ökade nöjdheten kan vara ett uttryck för att hemtjänstens kvalitet ökat i dessa kommuner. Det kan också vara ett uttryck för att brukarna uppskattar möjligheten att välja utförare” citeras Statskontoret.

Och att så är fallet, det visar också PRO:s egen undersökning. 61% anser att det är viktigt att kunna välja utförare av hemtjänst, medan 78% anser att det är viktigt att kunna välja äldreboende. Bland dem som inte använder sig av vare sig hemtjänst, eller äldreboende menar tre av fyra att de kommer att göra ett aktivt val den dag det blir aktuellt. Så mycket för påståendet att äldre människor både saknar vilja och förmåga att ta ansvar för sina liv efter pensionen!

I en normal organisation hade sådana siffror fått styrelsen att lägga kursen efter en valfrihetsvänlig agenda, på det sätt som till exempel Sveriges pensionärsförbund (SPF)har gjort. Ett rimligt förhållningssätt hade snarast varit att kräva att regeringen skyndsamt införde LOV som ett obligatorium, eftersom likvärdigheten allvarligt begränsas av att det idag finns kommuner som sätter sin egen beslutsmakt före pensionärernas.

Så är dock inte fallet. I stället kommer Persson med en kravlista som antingen skulle avskaffa, eller kraftfullt minska seniorernas makt över sina egna liv. Upphandlingar gynnar stora företag på mindre aktörers bekostnad, och fokuserar alldeles för mycket på pris, menar Persson. Han vill därför förbjuda att lagen om upphandlingssystem (LOU) tillämpas inom vård och omsorg.

Hur det går ihop med det parallella kravet på att kommuner ska slippa införa LOV, som nu råkar vara den enda lag som gör det möjligt att göra kvalitetsupphandlingar istället för att tvingas välja det billigaste alternativet, är höljt i dunkel. 

PRO menar också att det är allvarligt att konkurrensen måste administreras, och att detta tar resurser från de kommunala förvaltningarna. Samtidigt som bara 15 % av de tillfrågade kommunpolitikerna, än en gång i PRO:s undersökning, anser att LOV har gjort det svårare att garantera kvaliteten i äldreomsorgen.

Slutligen är PRO kritiska till att få kommuner som infört LOV vill begränsa tillflödet av nya utförare. Och fortsätter: ”det är dock få kommuner där antalet är så stort att det utgör ett problem (..) I flera kommuner torde problemet vara det motsatta”.

Intrycket läsaren får är att rapporten är författad av en intellektuellt hederlig person, men att slutsatserna kapats av ordföranden. Man har frågat, och fått fel svar.

Eller så fick man helt rätt svar. Som tolkats fel, av en person vars socialistiska reflexer verkar vara starkare än intresset för medlemmarna.

Malin Appelgren(KD)

Kommunalråd i Solna